Patricia Aramburu

Jag gör konst till mig själv… 4åriga Patricia, 14åriga Patricia till 88åriga Patricia. Det jag skapar är egoistisk barnslig nyfiken hungrig och rå. Jobbar med ord och teckning sen jag var barn, något jag har utvecklat vidare och som ett naturlig första steg i mitt skapande. Steg två har inga gränser utan beror från projekt till projekt hittills har jag gjort skulptur, installation, seriebok och performance. Sedan kommer interaktionen med den som iakttar/medverkar eller rent av blir medskapare av verket.

Känslor i det offentliga rummet, jag brinner för råa känslor och att alla ska få finnas och ta plats (Silvan Tomkins affektteori ). Sen kroppen rätt att synas, vår världen är besatt att klä på, sminka, banta, täcka, omforma, klassificera, fördöma och begränsade den. Jag brinner för kroppens rätt att finnas (Donna Haraways teori The other).

Jobbar med olika tekniker och blandar fritt. Jobbar även som arkitekt. Svart tuschpenna är min bästa vän.

Blir inspirerad av allt från musik och böcker, poesi och låttexter, till graffiti och föreläsningar. Allt kan få mina fingrar att klia.

Mitten, när jag testar, leker och misslyckas… för jag vet att jag är på rätt väg men samtidig vet jag inte till vad/vart.

Kanske barnbok, 30m skulptur i glas eller självlysande graffiti vägg längs pendeltåget? Ett gig där jag får testa nåt nytt och utmanade som når många.

Jag är en ”doer” som älskar intensiva deadlines. Lekfull, i min värld går allt att göra. Har erfarenhet av att leda och problemlösa projekt från början till slut.

Ingen aning, Känns som konsten har alltid varit där för att ge mig kraft och lära mig andas.

Alltid hög musik! Först städar gör ordning, sen börjar jag skapa och fortsätter i timmar, glömmer bort mat och toabesök mm… efter 6-12 timmar drar hem.

För försäljning av verk, original samt frågor om teknik eller övrigt vänligen kontakta konstnären på info@femart.se