Gabriella Riddez

Jag älskar att blanda olika konstformer. Tycker i allmänhet att allt blir mer intressant om det är någon liten skevhet med i spelet, perfekt är trist. Konsten är energi in för mig och uttrycker ofta olika tankar jag har.

Mänskliga rättigheter – Fast den kanske är fusk att säga – en för bred nisch? Äh, i så fall fuskar jag. Det ryms så mycket inom MR, och mina hjärtefrågor pendlar lite.

Att bara köra. Det kan oftast inte bli mer än lite fel och det är ju inte så farligt. Alls. Men jag älskar att blanda stilar, det blir uttrycksfullt, oförutsägbart och spännande. 

Allt från havsklippor i Roslagen till de resor jag är på med mitt jobb (inom mänskliga rättigheter), mina barn som är så coola och vågar testa en massa olika saker samt gamla, skeva hus och musik.

Jag tycker det bästa är att jag får uttrycka mig på så många olika sätt i mitt konstnärskap, men för att nämna en sak så vore det att bildtolka Annika Norlins låtar. Hon är den enda artist jag någonsin haft som “idol”. Är lite allergisk mot idolskap, offentlighet osv annars. Men hennes låttexter känns som one of a kind. 

Jag tror att jag på allvar förstod att konst var något jag måste ha i mitt vardagliga liv när jag började bearbeta sorgen efter min pappas död. Det var faktiskt först efter 18 år (!) som livet självt gav mig en rejäl knock-down och minnen som lagrats där bak i hjärnan posttraumatiskt armbågade sig fram. Den knockouten förändrade mig och mina värderingar och har bidragit som en kraft och energikälla i mitt skapande. Klyschigt nog så har det kommit någonting gott ur den otroligt jobbiga erfarenheten. Den har gjort mig både till en bättre människa och konstnär.

För försäljning av verk, original samt frågor om teknik eller övrigt vänligen kontakta konstnären på info@femart.se